Nu närmar vi oss helgen, igen och jag håller tummarna för att det ska blir en helg utan massa samtal från mamma i psykos eller samtal från polisen. jag undrar hur en missbrukare tänker, det är ju inget liv och ändå så fortsätter hon. Många av de som varit missbrukare förr säger ju att först måste man erkänna att man är missbrukare och sen kan man få hjälp. mamma har inte kommit till de stadiet än.
När mamma för två års sedan kom ut från sitt LVM som varade i sex månader hade det blivit en helt annan mamma hon hade gått upp i vikt, hon hade fått fint hår finare hy, annan lyster hela hon. Sen bodde hon ett tag i stan och fick fortsatt hjälp och hon hade lite små pyssel typ målade och så, jätte kul! Sen flyttade hon ut till den lägenheten hon bor i nu...allt gick så fort, hon ville inte ha hjälp längre och hade inget tvång på det eftersom hennes LVM var slut. Nu känns det som att vara lillbaka på noll igen. Hir ska jag kunna rädda min mamma ur detta?