Jag hade inte als någon lust att skriva i går kväll, jag mådde så dåligt. Nu har jag funderat lite och det känns som en klump i halsen fortfarande men, men.
Igår pratade jag med alla, Mamma, mina mostrar, komunen, mamma igen osv..
Jag har pratat med Hummlans minilager så allt är klart för flytt nu i veckan, men jag vet inte om det blir så..
Pratade med mamma flera gånger och hon årkar inte leva längre, hon vill ta bort sin hund och sig själv, hon säger att hon inte kan bo på mariero, hon klarar det inte. Hon var arg, hon grät, jag var arg, jag grät men inget fick henne att ändra sig. Jag pratade ju med komunen oom dessa självmordstankar och att få in henne på psyk men då måste en läkare ut först, och då skall jag ringa VC först vilket jag inte vågade för mamma sa att om jag tog henne ifrån hunden så var jag ond och det var det värsta någon kunde göra. Jag har hört mamma hota om att begå självmord förut men inte så här, det låter så planerat. Om jag ringer VC eller psyk och de kollar henne så kan det bli så att hon inte behöver komma in och då tror hon att det är jag som gjort det emot henne och har då INGEN kvar och får då ännu större anledning att begå självmort, och om jag inte gör nått så kanske hon gör det iaf! Nu är det snart bara en vecka kvar tills hon skall vara ute så hon känner ju att det snart är kört och hunden är henns allt och hon kommer inte flytta ifrån henne så är det! Detta kommer inte gå, jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag får panik!
jag skall ringa runt lite idag med och se om vi kommer på nått, men just nu ser allt svart ut.
Inte äns när jag nämde Nicole och Nils för mamma ville hon stanna hon oss, hon ville bara dö, fatta hon väljer döden och hunden framför hennes barn och barnbarn!! Mina barn har ingen morfar som bryr sig och snart ingen mormor i livet, Nicole som tycker så mycket om sin mormor. Allt detta pratade vi om lääänge men inget hjälpte...
det gör inte i mig och jag är rädd.